15 önskemål till dig som jobbar inom psykiatrin

1. Se mig som den människa jag är och bemöt mig därefter. Mina svårigheter är ingenting jag ÄR. De är någonting jag HAR. Patient är inte min identitet. Det är bara en beteckning på mitt förhållande till dig.

2. Var den människa DU är. Om du uppträder på ett sätt som jag upplever som stelt och neutralt blir jag osäker, spänd och inbunden. Bemöt mig med mänsklig värme, mänskliga tankar och mänskliga reaktioner. Då når du fram till mitt inre och vinner mitt förtroende.

3. Låt mig vara en vuxen människa med en färdig identitet. Utgå inte från att jag inte känner mig själv, eller att jag inte vet vad som är bra för mig, bara för att jag lider av psykisk ohälsa.

4. Bemöt även sådan psykisk ohälsa som inte går att diagnosticera. Ta den på allvar. Om du inte kan hjälpa mig, blir jag glad om du kan tipsa mig om vart jag kan vända mig. Min känsla av att ha ett hål i själen har flera gånger försatt mig i depressioner och gett upphov till mörka tankar. Jag klarar inte av att hantera, eller komma till rätta med, den problematiken helt ensam.

5. Hjälp mig med det som gör att jag mår dåligt. Även om det ibland kanske finns andra saker som du tycker att jag borde jobba med. Tänk på att dessa saker kan vara egenskaper som jag ser som en del av min personlighet, som jag tycker om hos mig själv och som jag vill behålla. Jag vill inte ha hjälp att bli den DU tycker att jag borde vara. Jag vill ha hjälp att må bättre som den jag redan är.

6. Individanpassa stödet. Bestäm dig inte i förväg för att du ska hjälpa mig enligt en viss mall för att jag har en viss problematik. Låt oss tillsammans komma fram till vad som fungerar och inte för just mig, utifrån mitt sätt att fungera.

7. Var min samarbetspartner. Om du försöker avleda mig eller sätta stopp för diskussionen när jag säger ifrån, ifrågasätter eller undrar över någonting som du har sagt eller gjort, så blir jag väldigt ledsen. Jag önskar att du istället bemöter mina upplevelser, tankar och funderingar. Om samarbetet ska fungera räcker det inte att prata om mitt mående. Vi måste också kunna prata om själva samarbetet. Annars blir det inget samarbete, utan jag blir en passiv mottagare av vård. Då känner jag mig väldigt utsatt, för min hälsa är det viktigaste jag har.

8. Var icke-perfekt. För mig är en bra läkare eller samtalskontakt en person som talar om när hen inte förstår, säger som det är när hen inte kan eller vet, och ber om ursäkt när hen gör misstag. Jag förväntar mig inte att du ska vara perfekt. Det beror på att jag inte tror att det finns några människor som aldrig missförstår, kan och vet allt och aldrig gör några misstag.

9. Tänk på att jag inte säger ifrån till dig utan anledning. Eftersom du är en människa och kommer att göra misstag då och då, kommer det att hända att jag säger att någonting inte känns bra. Det gör jag inte för att jag är konfliktbenägen, hänger upp mig på saker bara för att, eller för att jag tycker att du är en idiot. Att jag säger ifrån beror på att du har gjort någonting som stjälpt mig, fastän du kanske trott att det hjälpt mig, och då känns det viktigt för mig att få berätta det för dig. Om du inte får veta vad som hjälper och vad som stjälper, hur ska jag då kunna känna mig hjälpt?

Om jag säger ifrån många gånger, innebär det inte att jag tycker att du är fel läkare eller samtalskontakt för mig. Om jag hade känt att förutsättningarna för samarbetet inte varit de rätta, hade jag valt att avsluta det. Så när jag säger ifrån för 150:e gången är det inte för att klaga på din kompetens, utan för att jag verkligen vill att vårt samarbete ska fungera. Du är grym, helt enkelt!

10. Om du tvivlar på om det du gör är till hjälp för mig – fråga mig. Fråga inte din kollega som aldrig har träffat mig. Resultatet av det du gör för att hjälpa mig finns i mig, inte i din kollega.

11. Tänk på att just ditt synsätt kan vara värdefullt för mig. Om din kollega tycker att du hjälper mig på fel sätt, behöver det inte innebära att du gör något fel. Din kollega kanske bara har ett annat synsätt än vad du har, och det är väldigt bra. Olika synsätt behövs. Men om jag väljer att fortsätta träffa dig, är det för att jag känner att just ditt synsätt hjälper mig.

12. Inse att du duger och att ditt synsätt behövs. Inse att din kollega också duger och att hens synsätt också behövs. Tänk inte i termer av rätt och fel. Länge leve olikheter!

13. Tänk på att det viktiga för mig är att jag känner mig hjälpt. För mig är det oväsentligt om du gör ”rätt” enligt de normer och förväntningar som finns i ditt yrke eller på din arbetsplats. För mig är det enda väsentliga att du gör gott för mig. Om det skulle vara så att du inte kan göra gott för mig genom att göra ”rätt”, innebär det inte att jag inte är mottaglig för hjälp. Det finns ett sätt att göra gott för varje människa, men vägen dit är inte alltid densamma.

14. Sträva efter flexibilitet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört: ”Det är så vi jobbar”. Följt av att jag måste acceptera det. Detta har oroat mig mycket, eftersom vården är till för mig och inte tvärtom.

15. Fråga mig hur jag vill bli bemött. Det finns en fråga som jag aldrig har fått, men som jag väldigt gärna skulle vilja ha. Den frågan lyder: ”Hur vill du bli bemött?” Ställ den.