Självkännedom + psykisk ohälsa = sant

Att man har ont i ett ben, eller har problem med öronen, innebär inte att man inte känner sig själv. Det kan förstås vara så att en person som har ont i benet, eller har problem med öronen, inte känner sig själv, men det måste inte vara så. Detsamma gäller psykisk ohälsa. Det kan vara så att en person som mår psykiskt dåligt inte känner sig själv särskilt bra, men det måste inte vara så. Det är fullt möjligtatt ha svår ångest, eller vara deprimerad, och ändå känna sig själv väl. Det ena utesluter inte det andra.

Sedan ett antal år tillbaka känner jag mig själv väl, och har lätt för att resonera kring känslomässiga problem, men det innebär inte att jag alltid mår bra. I perioder har jag mått så dåligt att jag tänkt väldigt, väldigt mörka tankar. Jag har haft perioder där jag famlat omkring i ett mörkt hål och fått anstränga mig för att försöka hitta anledningar till att stanna kvar här på jorden. Vid samtliga dessa tillfällen har de mörka tankarna haft sin grund i just det faktum att jag känt mig själv. Jag har varit oerhört medveten om hur jag själv fungerat, vilket lett till enorma besvikelser och insikter som jag haft svårt att acceptera. Jag har tyckt att jag klarat av för lite, åstadkommit för lite o.s.v. och hatat mig själv för detta. Mitt självhat har periodvis varit enormt.

Inom psykiatrin har jag ofta upplevt att personalen utgått från att jag inte känner mig själv, utan att de istället har velat tala om för mig hur jag fungerar. Ibland har de haft väldigt rätt, andra gånger har de haft väldigt fel. När jag träffat en person har jag blivit tillskriven ett antal olika personlighetsdrag och problem, för att vid mötet med nästa person bli tillskriven helt andra – ibland motstridiga – personlighetsdrag och problem. En dag är jag introvert, för att ett par månader senare istället vara extrovert.

Att olika människor uppfattar en och samma person på vitt skilda sätt, är i sig inget konstigt. Människor tänker, känner och tolkar olika. Problemet för mig uppstår när en person som tolkat mig fel, låter sin egen tolkning av mig väga tyngre än det jag berättar om mig. Då är det lätt hänt att jag får råd eller stöd som inte hjälper, utan stjälper.

Jag har alltid haft en väldigt bra magkänsla. Detta innebär att jag brukar känna på mig sådant som att en människa är skum, eller att någonting kommer att gå bra eller dåligt. Detta berättade jag en gång för en skötare inom öppenpsykiatrin, i samband med att jag var stressad över någonting som jag kände på mig skulle gå dåligt. Den här personen ansåg då att min magkänsla var inbillad, och att det i själva verket handlade om att jag hade katastroftankar. Det här negativa tänkandet – menade hon – kunde jag jobba med.

Personen i fråga talade om för mig precis hur jag fungerade, och hon lät så övertygande att jag för första gången började tvivla på mig själv. Det hela resulterade i att jag började ta min magkänsla med en rejäl nypa salt, och ignorerade mina känslor till förmån för förnuftsmässiga resonemang. Detta ledde till att jag fattade en del beslut som fick mig att må sämre, bl.a. när det gällde relationer. Exempelvis började jag umgås med en person som – när jag resonerade förnuftsmässigt – verkade trevlig (men som magkänslan sa var en skum figur) vilket ledde till att jag hamnade i en ganska obehaglig kompisrelation som inte var helt lätt att bryta.

Senare träffade jag en sjuksköterska som trodde mig när jag berättade om min magkänsla, och som dessutom märkte att den ofta stämde väldigt väl överens med verkligheten. Den här personen uppmuntrade mig till att fortsätta lita på min magkänsla, och kallade den för ”en fantastisk egenskap”.

Något jag uppskattat väldigt mycket, har varit när personal inom psykiatrin har inlett kontakten med att ställa frågan: ”Vem är du?” Då har jag fått chansen att berätta om mig själv, vilket gjort att jag också kunnat förklara hur jag fungerar. Inte sällan har personen i fråga då sagt: ”Det låter som om du känner dig själv väl”, och sedan har jag blivit tagen på allvar. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *